Jag vill tro på att man faller så snabbt för att man har så mycket kärlek att ge, men för någon annan handlar det om att lämna ensamheten så fort som möjligt.

-

En sådan person som kopplar kärlek till att ha någon, i stället för att ha honom. En som ligger bredvid någon utan att känna att den vill ligga där för evigt. En som har någon som inte gör en lycklig, men älskar den för att den inte gör en olycklig.

Jag vill hitta honom och inte någon. Jag vill ligga där för evigt och inte bara en stund. Jag vill att han ska göra mig lycklig och inte älska honom bara för att han inte gör mig olycklig.

från Victoria Törnegren

Såg att min fina Hanna länkade te denna krönika så jag kikade in där och blev fast.

 

 

 

Trodde det hade förändrats. Tydligen trodde jag fel.

Såg nyss Oskar Linnros i programmet De kallar oss artister och det slog mig vilken skön kille han verkar vara. Att trots allt som hänt 2010 så står han ändå med fötterna på jorden. De frågade om det var lätt att tappa bort sig själv när man blir så känd så fort och han svarade att han hade nog tappat bort sig själv om det inte vore för vänner och de personer som han jobbat med innan 2010, innan han fick sitt stora genombrott. Han menade att de personerna kände honom innan och skulle inte tycka annorlunda om eller bete sig annorlunda mot honom bara för att han blivit en uppmärksammad artist.
Det märks att han egentligen bara är en vanlig grabb, på hur han uttrycker sig och på sitt sätt att vara. Och för att inte tala om stilen! Så himla go stil, han verkar inte vara rädd för att vara sig själv. Han är en sådan där unik och lite udda människa som gör och ser ut lite som han själv vill utan att tänka på hur andra ska se på honom. Just en sådan person som jag skulle vilja vara. Våga stå för sitt sätt att vara även om det kanske skiljer sig från alla andras.
Jag har inte riktigt tänkt på det tidigare men efter det programmet insåg jag att det speglas i hans musik. Han skriver det han vill skriva och det är inte ett dugg avancerat. Det är enkla svenska ord som handlar om livet och vardagen. Lite udda texter som ändå blir så bra och betydande!
Känns som att jag, efter det programmet, förstår mig på han bättre nu. Nu har man en bild av hur han är som människa, och inte bara som en populär artist.

Detta inlägg skrev jag ner i ett block innan jag skulle lägga mig i fredags, uppe hos morfar i Värmland. Även om det bara är som en droppe i havet jämfört med allt jag vill skriva om angående det som hände så hjälpte det mig ändå lite, att kunna sätta ord på det, att kunna skriva ner det och se det som en text. Det är otroligt svårt att skriva ner sina känslor i ord, I think you all know what I mean, men detta var iallafall ett försök.
Angående texten, jag är över det nu, te 95%. De andra fem procenten är för tankar och minnen som för mig tillbaka och spelar upp historien igen. De går inte att undvika hur gärna man än vill. De kommer alltid att finnas där någonstans inom dig. Sedan om du väljer att placera dem i det förflutna eller låta det påverka dig och fortsätta såra dig, är endast ditt egna val.

2010 var ett år då jag fick ta många motgångar som har varit riktigt jobbiga för mig. Men, man ger och man tar emot. Jag har inte alltid varit riktigt rättvis mot vissa personer och jag har stött på en och annan som inte har varit rättvis mot mig. En av de personerna har gjort att jag börjat tro på karma. What comes around, always goes around. Om denne personen ännu inte gjort det, så kommer han definitivt snart inse att hans sätt att behandla andra inte lönar sig på något sätt. Förutom den tillfredsställelse han får, vilken han verkar värdera högt. Troligtvis har hans förflutna gjort att han handlar på ett visst sätt. Vårat förflutna styr oss och våra handlingar, medvetet och omedvetet.
Genom att han kom in i mitt liv ändrades mina perspektiv och även delar av mig själv. Jag hade aldrig varit med om något sådant tidigare, som medörde att jag knappt trodde på att det existerade. Oerfarenhet födde blindhet. Även om vi aldrig var riktigt tillsammans så var det på riktigt för mig och det som hände gjorde fruktansvärt ont i mig. Jag hade gett han mig själv. Öppnat och utelämnat mig på ett sätt jag aldrig gjort förut. Jag var fullkomligt sårbar men undermedvetet valde jag att inte tänka på det. Allt var ju underbart, varför oroa sig då? Det enda som fanns i mina tankar var han. Ända sedan han dök upp i mitt liv den där torsdagskvällen i mitten av augusti. Redan första synen av honom fick mig att bilda en uppfattning; en bad boy (konstigt nog är det det jag dras te), han var lite "farlig" och sjukt spännande, men jag skulle inte intressera honom och dessutom ville jag inte ha någon kille inblandad i mitt liv just då. Han visade sedan att den uppfattningen inte stämde. Just då.. Han var helt underbar på alla sätt. Allt han sa och sättet han var mot mig fick mig att falla som en fura. Han var för bra för att vara sann. Spännande, attraktiv och underbar vad mer kan man begära? I lite drygt en och en halv månad gick jag som på moln. För att sedan göra en helomvändning och få mitt liv att bli ett helvete.
Han hörde inte längre av sig och i över en månad, hela oktober, mådde jag åt helvete dåligt och jag visste inte ens varför det hade blivit så. Tills en god vän te mig berättade. Den killen jag hade kärat ner mig i och tyckte var helt underbar hade haft andra tjejer vid sidan av mig ända från början. Han hade varit mig otrogen, bara utnyttjat mig för sex. I was even more heartbroken. Från det ögonblicket gick jag in i en ny fas som jag var tvungen att bearbeta. Trots att jag var så sjukt sårad, sviken och förbannad var jag ändå tacksam över att jag äntligen fått reda på sanningen och anledningen jag velat ha i över en månad.
Samtidigt som jag var rent ut sagt förbannat jävla arg och besviken på honom var jag förbannad på mig själv. Första gången jag lämnade ut mig själv te en annan på det sättet blev jag bedragen. Hur kunde jag låta det ske?? Men precis som min mamma sa te mig häromdagen; "Du och ditt förnuft visste inte bättre då, du agerade efter vad du trodde var rätt för stunden". Det stämmer så bra. Man agerar efter sitt förnuft och om förnuftet inte var bättre då kunde jag ju inte förutspå vad som kunde och skulle hända. Jag kan därför inte klandra mig själv och vara förbannad för att jag inte insåg vad han skulle göra mot mig.
Det har varit en riktig pina för mig och gud vet hur många tårar jag spillt över honom under denna hösten. De tårarna är en bearbetning och bevis på hur mycket jag har växt och all erfarenhet jag har fått efter vad han gjorde mot mig. Hans agerande har lärt mig ett och annat om livets motgångar och på ett sätt är jag glad att det hände nu. Och inte om tio år då någon man verkligen älskar och har spenderat år av sitt liv med, bedrar en.
När jag ser honom nu rivs såren upp igen och jag blir påmind om allt jag varit med om och gått igenom p.g.a honom. Men förr eller senare kan jag se han utan att känna något alls, hoppas att han har mognat och ändrat sitt beteende. Som jag sa, jag tror på karma. Om du behandlar människor som om de inte vore något värda kommer det straffa sig längre fram. Livet kommer straffa dig. Jag vet det och det är en jävla bra tröst.
Nu tycker jag nästan synd om honom för att han lever som han gör, och har den synen på tjejer. En dag kommer någon eller något få han att inse att det är ohållbart. När den dagen kommer har jag fått min hämnd, min vinst, min betalning för allt ont han gjort mig.

"Life is only a bitch if you are"

weheartit

Should've known better when you came around
That you were gonna make me cry
It's breaking my heart to watch you run around
'Cause I know that you're living a lie
That's okay baby 'cause in time you will find...

What goes around, goes around, goes around
Comes all the way back around

"Closure" is just a term created by people so they can ask the same questions over and over hoping that someday they might get a different answer. I don't need any answers. I never really understood why you didn't want me anymore, and perhaps I never will, but that doesn't really matter. Because the fact is that you didn't want me anymore. And all I can do is accept that. And I do, I accept that. I'm not going to forget about you. That's not my goal here. My goal is to be able to look back on everything objectively and remember the things I learned about myself and the things I learned about people and life without feeling the pain that goes a long with these kinds of things.

Känns som att tiden springer ikapp en?