Fy F-A-A-N vad tungt det har varit sedan igår kväll! Åkte ifrån min favorit som jag inte kommer få träffa på 2 månader.. Grinar nästan när jag skriver det. Tycker inte det borde finnas några tårar kvar men otroligt nog gör det det.. Att åka ifrån honom var bland det värsta jag har varit med om. Försöker tänka att 2 månader inte är så lång tid och kommer gå fort men jag vill bara att han ska komma hem igen. Kommer bli riktigt jävla tufft att vara utan han men jag längtar så in i norden te den 11 mars och när jag får se honom irl. Tänker krama och pussa på han i flera timmar och aldrig släppa taget. Åh, den känslan får hålla mig levande tills dess! Tur att vi kan snacka och se varandra via Skype och mobilen, hade inte överlevt annars. Kanske inte så kul för er att veta allt detta men det är sjukt hur mycket en människa kan betyda för en och jag älskar Henke mer än något!