Dag 7 - Fyra minnen jag aldrig glömmer


1. Morgonen vi fick reda på att mormor inte längre fanns i livet. Vi bodde i vårt gamla hus. Jag, min bror och mamma gjorde de vanliga morgonsysslorna när telefonen ringde. Jag vet att jag funderade på vem som ringde vid 7 på morgonen. Mamma svarade och efter någon minut fick hon ett chockat ansiktsuttryck (jag och bror stod och kollade på henne) och blev helt skakig i rösten. Sedan sa hon att mormor inte fanns längre. Pappa kom hem senare och var hemma med mig och min bror. De sa att vi inte behövde gå till sommarlovsfritids den dagen om vi inte ville. Vi 3 satt i soffan ett tag och pappa berättade lite mer vad som hade hänt men jag grät nästan ingenting. Det var så svårt att förstå vad som hade hänt. Jag var ju bara 7 år.
2. Följer upp med minnet jag har från när vi var på sjukhuset och ”kollade” på mormor när hon låg död i sjukhussängen. Hon var grå och blek och kall. Under hakan låg det en tom toarulle som jag undrade vad den gjorde där minns jag. Det var för att huvudet skulle hållas uppe. Vet att jag tyckte det var läskigt att min mamma och mostrar vågade pussa henne i pannan och så, jag vågade knappt röra hennes kalla hand.
3. Tänkte bjussa på två roliga minnen också. Nästa är Dana Cup i Hjörring 2008 med F92/F93-laget. Fyfan vad vi kämpade då. Den sista matchen, åttondelsfinalen, var helvetisk. Man var nästan helt utpumpad på energi från alla andra matcher och det var nästan vindstilla och sjukt varmt. Någonstans inne i mig fanns min vilja och mitt jäklar-anamma men krafterna gick på sista refrängen. Blev så arg och besviken på mig själv att jag inte orkade, men när jag tänker efter så borde jag tänka att jag hade spelat många tuffa matcher innan och man kan inte orka allt fullt ut. Tror vi kom 9a i vår åldersgrupp och blev tillsammans med ett annat lag bästa svenska lag. Inte illa! Just då, när man var mitt uppe i cupen var det svårt att uppskatta allt. Nu i efterhand saknar jag det så enormt mycket och kommer på nu hur kul det egentligen var. Saknar fotbollen, saknar laget, vill tillbaka.
4. Resan till Turkiet 1998. Trots min unga ålder kommer jag ihåg den underbara sandstranden, papegojan i den lilla matbutiken på hotellet, hur jag lärde mig äta vattenmelonernas kärnor hela, att jag lärde mig beställa en cola på engelska i hotellbaren; one cola please löd det, bussresan på den smala vägen uppför ett berg, det var bara ett stup rakt ner i vattnet långt där nere om man kollade åt ena sidan, när vi badade från båten i en sjö där det sades vara en gammal stad under, jag klamrade mig fast på mamma av rädsla för att stöta på ett kyrktorn eller att någon kom upp underifrån. Finns många fler minnen därifrån men jag lämnar det såhär.


Kommentarer
Postat av: Johaaaannaa

DAANA!! bäst!

2011-03-17 @ 10:11:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0